I går på kalaset kan man väl säga att Ia inte var riktigt nöjd med tillvaron. Det började när fembarns-familjens yngste son (någonstans mellan 7 och 11 år) slängde sig över Ia för att ge henne en kram. Vänligt i och för sig, men han gjorde det uppifrån bakifrån så Ia blev rent ut sagt skiträdd och försökte försvara sig genom att nafsa lite. Hon blev så rädd så att hon darrade en lång stund efteråt. Resten av kvällen ville hon inte ha med honom att göra, utan gick undan så fort han kom i närheten. Men när hon inte kunde gå undan, utan kände sig trängd skällde hon och nafsade lite igen. Inte i lika hög grad, men i gunden samma beteende uppvisade hon mot de två andra yngsta barnen i den familjen. Och hon har reagerat på samma sätt med andra familjers barn i samma ålder som beter sig på samma sätt. I grunden är ju Ias reaktion helt naturlig. Hon gör precis så som en hund förväntas göra. Hon blir rädd när någon överfaller henne uppifrån bakifrån, hon försöker gå undan för att slippa känna sig hotad, men är hon trängd säger hon ifrån.

Även om Ias beteende är förväntat av en hund, känns det inge bra att ha en hund som inte kan umgås med mindre barn. Eller för att vara tydlig, barn som beter sig på "fel" sätt.  Vi har inte så många bekanta med barn i åldern mellan 5 och 10 år, men de få gånger Ia träffat barn som är lite försiktiga har vi aldrig sett något liknande.  Frågan är nu om vi har ett problem, hur stort problemet är, och vad vi ska göra åt det. Jag kan väl tycka att problemet primärt är barnens och deras föräldrars, men den gången Ia biter på allvar är problemet enbart vårt, och då är det STORT. Jag är givetvis medveten om att vi har ett ansvar att visa barn hur man umgås med hundar, men alla barn är inte mottagliga för den typen av information. Och de barn som inte är mottagliga är just samma barn som skrämmer Ia.

Men när jag tänker efter nu, tror jag att de barn som Ia sagt ifrån mot, är barn som inte hälsat på Ia på rätt sätt eller inte alls. Kanske att vi inte alls har samma problem om barnen först hälsar på Ia på hennes villkor  så att hon vet vilka dom är. Nya skitungar väntar Ia på juldagen, då får vi se hur det går. I alla fall ska vi se till att Ia får hälsa på dom på rätt sätt. ("Skitungarna"  är för övrigt våra barns plastkusiner (dvs dom ingick i deras mosters sambo), och dom kan "tyvärr" inte på långa vägar jämföras med de barn Ia mötte igår, så det blir nog ingen större prövning.)

Jag förväntar mig nu att hundblogg-världen skriver några kommentarer om detta, för vi behöver er hjälp.

 

Yvonne & Totti & Dino

22 december 2007 22:52

Kan säga att för min del hade jag inte utsatt mina hundar för flera hund-ovana barn, under ett kalas eller liknande. Jag hade satt undan hundarna i ett annat rum, tills lite senare när allt är lugnt och barnen har annat att göra. Ungar menar väl, men det blir väldigt ofta väldigt fel.

När mina hundar ska umgås med barn som inte har hundar hemma själv, så vill jag vara med och ha kontroll på läget, just för att inget ska bli fel.

Det finns en risk med att hon måste freda sig själv från barnen, jag tycker att det är er sak att freda hunden. Kan ni inte vara 100% närvarande, och ta kontrollen, så lägg hunden i ett annat rum.

Nästa gång ni får besök, så gör upp innan att en av er är med hunden och barnen hela tiden så att ni kan sätta upp gränser för barn och ge hunden en möjlighet att vänja sig vid hur just det barnet fungerar. Helst då kanske när ni har någon på fika, så det är lite lugnt samtidigt.

Det blir lite av en "light version" så här i en blogg, men jag kan formulera mig tydligare i ett mail eller så om du skulle vilja det.

http://www.tottigalotti.se

 

La famiglia

22 december 2007 23:04

Tack Yvonne. Nej då, du behöver inte formulera dig tydligare, jag förstår precis. Tror jag. Jag tolkar dig som att Ia egentligen beter sig fullt normalt, och vi har egentligen inga problem med henne. Vad det däremot handlar om är att hantera just den här situationen. Och vi gjorde ungefär som du skriver. En av oss hade full koll på Ia och barn hela kvällen. Men första "hälsningen" kom dock som en överraskning även för oss. Sen hade vi koll. Men utan att bli för detaljerad kan jag säga att dessa barn är lite speciella. Men min slutsats av din kommentar är att det är inget större fel på Ia, utan snarare på oss, eller vårt sätt att hantera situationen. Riktigt?

 

Tessan med voffsar

23 december 2007 00:10

Håller fullkomligt med i det Yvonne skriver. Det är inte Ia:s fel att barnen inte alltid vet hur man umgås med hundar och alla hundar behöver inte älska barn. Våran Beardis Fonzie tycket INTE om små barn och större barn kunde man säga till att låta honom vara. Men visst hade man hjärtat i halsgropen varje gång ngn med småbarn kom och föräldrarna inte tog sitt ansvar. Han var helt enkelt en hund som man måste lära känna först och tvärtom han var tvungen att lära känna personenrna innan dom fick klappa på honom och då var han gudomlig!Men jag skulle nog göra som Yvonne skriver, sätta in henne i ett annat rum ( inte stängt utan så hon kan se in över en grind eller liknande) sen när barnen lugnat sig och ni förklarat för barn och föräldrar vad som gäller släppa in henne på hennes villkor...
Lycka till!
Ha en trevlig Jul

 

Yvonne & Totti & Dino

23 december 2007 10:59

Barn som inte är hundvana, har en förmåga att vara väldigt intensiva i sitt sätt att umgås. Jag sätter alltid upp tydliga regler för barnen om vad man får och inte får. Hunden har man ju fostrat innan, så den vet ju, men andras barn behöver veta vad som gäller dit dom kommer. Jag kan nog vara riktigt "sur och sträng". :-)

Men mina hundar kommer inte att vara träningsombjekt för andras ungar. När barnen väl har accepterar hur hunden vill bli behandlad, så brukar de kunna umgås väldigt bra.

Så du har säkert uppfattat mig helt korrekt. Ni tänkte ju till innan, men visst händer det att blir fel ibland ändå.

http://www.tottigalotti.se

 

La famiglia

24 december 2007 01:58

Yvonne, det är en stor skillnad när man vet att man har rätt och när man bara anar det. Och största problemet var nog att vi inte riktigt visste vad som var rätt och vad som var fel. Men nu vet vi. Tack så mycket :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I någon slags miljömedvetenhetsanda talas det alltmer om hur fel det är att transportera mineralvatten långa sträckor när vi har så gott kranvatten i Sverige. Vi som älskar ramlösa, loka, etc framställs allmer som riktiga miljöbovar. Och i en förläng...

I går på första april hade denna avdankade blogg 700 besökare. Det är ju inte vettigt....

Men hallå asså. Det senaste inlägget på denna blogg skrev jag sista december förra året, och sedan dess har jag en ny blogg.  Men vad kommer det sig att denna blogg fortfarande har en jävla massa besökare? Bloggen ligger ju idag för tusan på 14 plats...

Som sagt, från och med nu flyttar jag till annan adress. http://hundblues.blogspot.com   Ni är välkomna dit om ni vill föjla mig under 2008 (och kanske även längre)   ...

Nyårsafton, årets sista och mest spännande dag för alla hundägare. (Det är väl i och för sig årets sista dag för rätt många människor.) Dagen började med en tvåtimmarspromenad på golfbanan, och nog fan var det folk ute och spelade golf idag också. De...