Karin-p

21 februari 2007 06:39

... och ju längre man varit borta desto gladare blir de!! Fast våra doggs kan få glädjefnatt om man bara varit ute med soppåsen.
Här är det hundar som sover hos människorna. Jag har gammhunden i knävecken och Basta, henne delar jag kudde med,(fast hon sover, snarkande, ofta på husses kudde med nosen i hans öra).
En annan sak, varför har jag så svårt att kunna skriva kommentarer här. För varje bokstav som jag skriver in av koden så hänger sig datorn. Ctrl+alt+del+avsluta process så kan jag skriva en åt gången hi hi hi och si då funka det!! (Prova att skriva på jobbet igår och där var det inga problem). Så SBT var inte problemet denna gång, ny dator kanske vore en lösning.
Nosgos till Ia.
Ha det!! Karin

Hannah

21 februari 2007 07:30

Det är väl inge konstigt att gosa med djur,vad ska man med dom till annars? varje kväll när tristan och jag går och lägger oss kommer han upp i sängen och gosar ett litet tag, sedan hoppar han ned på golvet och sover. På morgonen lägger vi oss i soffan och gosar några minuter innan dagen kör igång.

La famiglia

21 februari 2007 09:09

Karin, jag tror inte det är varken dator eller hastighet på uppkopplingen till internet som är problemet med spamkoden. Jag tror det är annat fel. Jag har ibland det problemet, både på jobbet och hemma.

Vad gäller hundar i sängar gäller följade hos oss: INGA HUNDAR I SOVRUM ELLER SÄNG. Detta var ett svårt beslut att fatta, men taget med följande bakgrund. Innan vi skaffade hund lät jag allergitesta mig för säkerhets skull eftersom allergi finns i familjen i övrigt. Det befanns då att jag mycket väl tål både hund och katt, men inte t ex gråbo och kvalster. Eftersom jag ändå har någon form av överkänslighet rekommenderade alleriläkaren mig att inte ha hund i säng eller sovrum i preventivt syfte. Därför är det så. Annars skulle jag gärna ha hund i sängen.

Att man ska ha hund att gosa med misstänkte jag, men eftersom jag aldrig haft hund, eller annat husdjur heller för den delen, visste jag inte att känslan var så stark. Men nu vet jag. Fan att det tog över 40 år att upptäcka det. ( I och för sig, de 20 första åren bodde jag hemma och hade inget inflytande i hundanskaffningsfrågorna (huvudsakligen beroende på tidigare nämnda allergi).) Men ändå.

Dan

17 januari 2009 00:17

Det var jag som brukade sova över hos elefanterna, och i början var det kanske mest för att det var spännande, men visst, efter ett tag märkte jag också hur det fördjupade kontakten. Vilket underlättade jobbet om dagarna.

La famiglia

27 januari 2009 23:30

Dan, detta är ju helt sanslöst. Att du skulle hitta till min enkla blogg, där jag, utan att veta om det, skrivit om dig. Vilken tur att jag inte skrev något dumt. Tack så väldigt mycket för kommentaren.