Jag har senaste dagarna på ett flertal bloggar läst om vänner. Hur svårt det är att få nya, hur svårt det är att hålla kvar gamla och inte minst hur viktigt det är att man har vänner. Jag har länge tänkt skriva något om vänner, men varje gång jag försökt har det inte blivit något. Jag tycker det är ett så viktigt ämne, så det måste behandlas med största respekt. Jag vill väl inte påstå att jag nu är mogen att skriva om det, men någon gång måste man ju försöka. Jag tror jag läst flera inlägg hos andra bloggare som handlar om att de tycker de har så få riktiga vänner. På en blogg fanns en omröstning (eller vad man ska kalla det) som handlade om hur många vänner man hade. När 67 personer röstat visade det sig att nästan tre fjärdedelar av de svarande hade mellan en och tre vänner det verkligen kunde lita på. Själv har jag tre. Jag tror inte jag skulle kunna hålla reda på fler. En vänskapsrelation måste ju vårdas för att bestå, och har man många går det åt mycket tid att vårda alla. Jag kan tänka mig att tre är ganska lagom. Jag tror att det kan vara bra att ha i alla fall minst en. Jag vet att det inte är alla förunnat att ens ha en riktig vän, och jag ska väl inte säga att livet går under utan en riktig vän, men med en riktigt vän blir livet i alla fall både lättare och roligare att leva. När jag gick på gymnasiet hade vi en lärare som påstod att vänner/kompisar skaffar man sig före 25 års ålder. Därefter blir det bara bekanta, dvs de de riktigt djupa relationerna måste grundas före man fyller 25, för sedan är det försent. Jag tyckte det lät rimligt, och jag var väl lite betryckt över det när jag vid 25-årsdagen tittade mig omkring och konstaterade att blev det inte bättre än såhär. Men sedan lärde jag mig att den där läraren hade totalfel. Det har inte alls med ålder att göra. Min senaste vän fick jag när jag var runt 35. Och det var säkert inte den sista. Jag kan till och med tänka mig att ju äldre man blir, desto lättare kan det vara att få vänner. För att få en riktig vän tror jag man måste vara väldigt öppen i sitt umgänge med andra. Man måste våga ta ut svängarna och bjuda på sig själv. Helt i enlighet med Johari fönster (för er som läst management-teorier på 90-talet). Och jag kan tänka mig att det kan bli lättare ju äldre man blir. Man litar mer på sig själv och man är tryggare med sig själv. Fast det är ju klart, det kan vara tvärt om också. Om man blivit sviken en eller flera gånger, misslyckats med något eller aldrig fått någon uppskattning för det man gjort, då är det nog inte så lätt att vara trygg i sig själv och våga öppna sig. Då har man nog ett problem, och lösningen på det problemet kan jag inte servera här och nu.

 

Fru Fundersam

7 januari 2007 13:03

Intressanta tankar. Det beror säkert mycket på vad man själv sänder ut, om man ska få/träffa en ny VÄN. Precis som när man söker en bestående käraste/käresta. Men så handlar det ju om en del tur också. Och möjlighet att möta någon. Kanske ligger det aktivt arbete bakom också ibland ....

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

marie

7 januari 2007 15:49

Fick ett kort där det står "Vänner är en skattefri förmögenhet". Det är så sant som det är sagt! Och en riktigt god vän klarar av ett uppehåll, att man slarvar med kontakten, ibland inte orkar eller har tid. När man möts igen så är det som om man sågs igår, fast det gått kanske något år t.o.m

 

La famiglia

7 januari 2007 22:21

Ja Frun, jag tror det krävs, eller i alla fall starkt underlättas av aktivt arbete när man letar en vän. Även om jag är nöjd med mina tre har jag ändå ett antal prospekt på gång, dvs bekanta som skulle kunna bli mer än bara bekanta. Man får liksom se vart den bekantskapen tar vägen. En vän är ju inget som man skaffar över en natt.

 

Tessan

7 januari 2007 23:25

Ja det är som marie skriver, det är verkligen en skattefri förmögenhet!Vänner är nog det viktigaste jag kan tänka mig att ha, då menar jag riktiga vänner som man kan lita på i vått och torrt, inte bekanta och kompisar för det kan man ha hur många som helst av, och inte sörja ifall kontakten bryts...Det måste vara fruktansvärt ensamt utan en riktig vän, brrr ryser bara jagtänker å det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I någon slags miljömedvetenhetsanda talas det alltmer om hur fel det är att transportera mineralvatten långa sträckor när vi har så gott kranvatten i Sverige. Vi som älskar ramlösa, loka, etc framställs allmer som riktiga miljöbovar. Och i en förläng...

I går på första april hade denna avdankade blogg 700 besökare. Det är ju inte vettigt....

Men hallå asså. Det senaste inlägget på denna blogg skrev jag sista december förra året, och sedan dess har jag en ny blogg.  Men vad kommer det sig att denna blogg fortfarande har en jävla massa besökare? Bloggen ligger ju idag för tusan på 14 plats...

Som sagt, från och med nu flyttar jag till annan adress. http://hundblues.blogspot.com   Ni är välkomna dit om ni vill föjla mig under 2008 (och kanske även längre)   ...

Nyårsafton, årets sista och mest spännande dag för alla hundägare. (Det är väl i och för sig årets sista dag för rätt många människor.) Dagen började med en tvåtimmarspromenad på golfbanan, och nog fan var det folk ute och spelade golf idag också. De...