Min "personliga bankman" hade bjudit in mig till rådgivning kring min ekonomi, och igår träffade jag henne. Det brukar ske ungefär var 18 månad. Besöken handlar i första hand om hur jag ska spara pengar och i andra hand om att jag borde teckna någon slags pensionsförsäkring i banken och denna gång även om att jag borde skaffa ett Visa Gold-kort. Jag är en utmaning för en personlig bankman, för frågan är om det finns någon som är mer ointresserad av att mecka med pengar än jag. Som alltid diskuterade vi mest hur jag ska placera de pengar jag sparar. Och det märkliga är att det som den personliga bankmannen rekomenderade vid förra träffen och som jag följde, alltid är fel vid nästa träff. För då är inte den fonden lika bra längre, och fördelningen mellan aktiefonder och räntefonder borde numer se annorlunda ut, och .....jag vet inte vad. I alla fall så föreslog hon att jag skulle spara lite annorlunda och byta lite fonder, och då gör jag så. Jag orkar inte bry mig. Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om. Av någon anledning kom vi att prata om när barnen kommer att flytta hemifrån, och då sa jag att det dröjer länge än hoppas jag. Jag hoppas få ha den äldsta hemma i alla fall i tio år till. Då tittade bankmannen på mig och min fru (som också var med) och frågade; När ska ni börja leva då? Jag kände då att vi kanske inte riktigt var på samma våglängd. Eller det kände jag egentligen redan innan och det var därför jag sa att jag ville ha mina barn hemma länge till. Och det gav ju den effekten jag hoppades på. Dessutom är det ju alldeles sant. En annan intressant iaktagelse under detta besök hos den personliga bankmannen var hur frustrerad hon blev över att min fru inte sparar några pengar. Bakgrunden är följande. När min fru och jag hade varit tillsammans i ungefär 4 månader hade vi redan trasslat ihop vår ekonomi med varandra så det gick inte att hålla isär vems pengar som var vems. Vi bodde bägge två fortfarande "hemma" men hade varsin inkomst. Så småningom köpte vi lägenhet och då var den gemensamma ekonomin ett fullkomligt faktum. Och så har det varit sedan dess. Vi har aldrig haft några "egna" pengar, utan allt som köpts har varit med gemensamma pengar. Har någon velat köpa något bara till sig (en Vespa, en espressobryggare, en hund eller så) har det alltid varit Ok för den andre. Det fungerar utmärkt. För närvarande är det så att frun betalar alla räkningar varje månad, jag betalar alla räntor och avsätter pengar till sparande. På så sätt får vi ungefär lika mycket kvar varje månad, och det fungerar utmärkt. Men som sagt, min personliga bankman kunde inte förstå att min fru inte sparade något till sig själv. Och vår förklaring att jag sparar till OSS, gick inte riktigt hem. Men va´ fan, vi är ju gifta dessutom. Så sammanfattningsvis, konsten att knäcka en bankman består av tre delar.Uno: Var fullständigt ointresserad av pengar. Secondo: Ha fullständigt gemensam ekonomi med den du är gift med. Tertsio (heter det så?): Säg att du vill att dina barn ska bo hemma tills de är minst 25 år.

 

Alexandra

28 december 2006 23:44

tycker att du har bra hand med din personliga bankman! skrattar

 

La famiglia

28 december 2006 23:51

Jo, dom som finner nöje i att mecka med pengar ska man hålla kort. Jag ska inte fördjupa mig i en nationalekonomisk utläggning, men på något sätt känns det ibland konstigt med en samhällsekonomi som bygger på folks girighet och vilja att få mer pengar. Och dom som är i den branchen är jag skeptiska till. I synnerhet om de är män i 30-årsåldern, bär mörk kostym och har något lyriskt i blicken när de talar om kapitalplaceringar. Som tur är var denne bankman en kvinna på runt 50, men det var illa nog. Min förra bankman var en kvinna på runt 60, och då kände jag mig ganska komfortabel. Hon hade också något lyriskt i blicken men det verkade mer bero på att hon fick hjälpa en stackars idiot som jag att få lite fason på sparandet.

 

marie

29 december 2006 14:14

Jag har tidigare haft en personlig bankman och det var samma här. Bankkvinnan (som det ju var) tyckte aldrig som mig och var ganska frustrerad över gemensamma konton m.m

http://carpediem.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I någon slags miljömedvetenhetsanda talas det alltmer om hur fel det är att transportera mineralvatten långa sträckor när vi har så gott kranvatten i Sverige. Vi som älskar ramlösa, loka, etc framställs allmer som riktiga miljöbovar. Och i en förläng...

I går på första april hade denna avdankade blogg 700 besökare. Det är ju inte vettigt....

Men hallå asså. Det senaste inlägget på denna blogg skrev jag sista december förra året, och sedan dess har jag en ny blogg.  Men vad kommer det sig att denna blogg fortfarande har en jävla massa besökare? Bloggen ligger ju idag för tusan på 14 plats...

Som sagt, från och med nu flyttar jag till annan adress. http://hundblues.blogspot.com   Ni är välkomna dit om ni vill föjla mig under 2008 (och kanske även längre)   ...

Nyårsafton, årets sista och mest spännande dag för alla hundägare. (Det är väl i och för sig årets sista dag för rätt många människor.) Dagen började med en tvåtimmarspromenad på golfbanan, och nog fan var det folk ute och spelade golf idag också. De...