I någon slags miljömedvetenhetsanda talas det alltmer om hur fel det är att transportera mineralvatten långa sträckor när vi har så gott kranvatten i Sverige. Vi som älskar ramlösa, loka, etc framställs allmer som riktiga miljöbovar. Och i en förlängning, vi som av ett eller annat skäl inte nyttjar alkoholhaltiga drycker, utan helst dricker mineralvatten till maten, ska vi dricka kranvatten i stället? Men kom igen för helvete och se helheten!!! Utan att vara speciellt påläst vågar jag ändå påstå att ytterst få viner som finns till buds i Sverige är lokalt producerade. Mig veterligen är närmsta vinproducerande land Tyskland. Sedan är väl Frankrike, Italien, Australien, Sydafrika och Amerika stora vinproducenter också. Vad kommer det sig att det är mycket skadligare för miljön att transportera mineralvatten från Italien än vin från Sydafrika till Sverige? Bara så att ni vet, ni skenheliga miljöalkoholaktivister, jag tänker med gott samvete fortsätta att beställa in en flaska Perrier när jag äter på fransk restaurang och en STOR, JÄVLIGT STOR flaska Pellegrino när jag käkar italiensk. Så det så!

I går på första april hade denna avdankade blogg 700 besökare. Det är ju inte vettigt.

Men hallå asså. Det senaste inlägget på denna blogg skrev jag sista december förra året, och sedan dess har jag en ny blogg.  Men vad kommer det sig att denna blogg fortfarande har en jävla massa besökare? Bloggen ligger ju idag för tusan på 14 plats över de mest besökta bloggarna, och jag har i snitt över 200 besökare per dag på bloggen. Men min nya blogg, som är både bättre, snyggare och vackrare har jag inte mer än runt 25 besökare per dag. Hur fan hänger det ihop? Till exempel du där, som läser detta just nu, varför inte komma över till min nya blogg och läsa lite det är bara att klicka här.

Som sagt, från och med nu flyttar jag till annan adress. http://hundblues.blogspot.com

Ni är välkomna dit om ni vill föjla mig under 2008 (och kanske även längre)

Nyårsafton, årets sista och mest spännande dag för alla hundägare. (Det är väl i och för sig årets sista dag för rätt många människor.) Dagen började med en tvåtimmarspromenad på golfbanan, och nog fan var det folk ute och spelade golf idag också. Dessutom började det snöa också, men det blev inga bestående spår av snöfallet. Vi lät Ia springa en hel del lös på golfbanan i förhoppning om att kunna ta några riktigt bra bilder på lagottofladderöron. Det gick väl sisådär. Det var egentligen för mörk för att fotografera med dagens moderna ljussvaga objektiv.

Promenaden verkade i alla fall ha önskad effekt på Ia, för när vi kom hem gick hon och la sig och vi kunde städa inför kvällens firande. Bortemot halvtre kom gästerna och runt tre kom jag hem från affären, och vi påbörjade tillagningen av nyårsmiddagen. Hummersallad till förrätt,

entrecotè till huvudrätt, ost och kex till mellanrätt och fruktsallad med vaniljglass och hallon- och mangosorbet i rånskål till efterrätt.

Kvällen förlöpte lungt och sansat utom ibland då Ia var tvungen att skälla ut en och annan fyrverkeripjäs som smällde till. När helvetet brakade löst strax före tolv drog vi för gardinerna, gav Ia ett tuggben och därmed var hon helt nöjd och lät sig inte bekommas av smällare. Försedd med en himla bra kamera tänkte jag mig ta några fina bilder på fyrverkerierna, men jag och kameran kom inte riktigt överens om hur man exponerar fyrverkerier, så resultatet blev inte speciellt lyckat. Bilderna ser mer ut som repotagebilder från ett krig under ett raketanfall.

Det är lite tråkigt med alla smällare just nu. Inte för att Ia verkar vara så rädd, men hon blir uppriktigt förbannad på alla raketer och smällare. Därför väljer vi att inte gå ut så mycket i dessa dagar. I morse gick vi en promenad, och jävlar vad smutsig en viss hund blev efter det. Tur att vi inte gick hem direkt efter promenaden utan gick till våra vänner och fikade. För att kompensera Ia för lite uteblivna promenader har vi under eftermiddagen roat henne (och oss) med att klippa henne. Det heter ju att vi ska klippa ner hennes päls eftersom det är långt till nästa utställning, Men som vanligt när det gäller klippning i detta hus har vi olika uppfattningar om hur mycket det ska klippas. Jag vill hävda att Ia inte är nerklippt utan bara kortklippt på kroppen. Sen tycker jag man kan klippa mer på huvud och ben. Men eftersom det inte är jag som håller i saxen får jag acceptera att det blir som det blir. Och det gör jag också (bara jag får gnälla lite grann här). Vi har också ryckt bort en himla massa hår från Ias öron.  I morgon ska vi köra samma koncept som på juldagen, en riktigt lång promenad på förmiddagen och sedan hjärnaktivering på eftermiddagen. Då borde hon hålla sig lugn i morgon kväll när vi får nyårsgäster.

Som framgår av de två tidigare inläggen har vi alltså varit och hälsat på i Talby. Människor och hundar som vi för ett år sedan aldrig hade träffat. Jag tycker det är helt fantastiskt. Men hur kunde det bli så? Alltihop har väl sin grund i att vi har hundar från samma kennel. Men det räcker inte. Vi har också träffats en del på hundutställningar i sommar. Men det räcker inte heller. Vi skriver också varsin blogg, samt läser varandras.  Men det räcker inte heller. Tillsammans däremot räcker det ganska långt. Jag tror inte riktigt vi hade hamnat i Talby igår eftermiddag om inte alla dessa tre saker hade samverkat. Snacka om att hundar socialiserar sina ägare, och att internet underlättar för folk att hålla kontakten trots att man inte alls bor på samma ställe.

Hundar och internet i all ära, men det som ändå gjorde besöket så angenämt har varken med djur eller datorer att göra. Det helt och hållet på det mänskliga planet. Det var ett helt fantastiskt dygn ute i Talby. Fina omgivningar att promenera i (även om jag är helt övertygad om att det är oändligt mycket finare på våren), mycket god mat (trots, eller kanske just på grund av bananerna i såsen), och som sagt ett fantastiskt umgänge. Ett stort tack till Karin, Lars, Hannah, Tristan, Fixa och Basta för att vi fick komma och hälsa på.

Nedan några bilder från Talby

Fixa myser med frun (eller om det möjligen är frun som myser med Fixa)

Ia och Fixa

Lagottopromenad

Ia försöker leta tryffel

Ia provspringer gräsmattan, och bakom Ia skymtar Basta

I och med att vi hade snott Tristans, Fixas och Bastas sovplatser lär det på fram på morgonen ha varit en del spännande diskussioner mellan Ia och de andra hundarna. Ia hade nämligen lagt sig ovanpå frun, som låg och sov på golvet, och hade på så vis full uppsikt över vilka som försökte komma in i rummet.  Vissa av de andra hundarna ville nog gärna ta tillbaka sitt sovrum, men enligt utsago sa Ia åt dem att dra! (Hannah gjorde däremot inga sådana återtagningsförsök så vitt jag vet. Men henne hade nog inte Ia morrat åt, så hon hade nog varit mer framgångsrik.)

Efter frukosten gick vi en förmiddagspromenad, och återigen letade Tristan och Basta hartryffel. Och ta mej fan om inte Ia började fatta vad det hela handlar om. Hon for faktiskt runt och letade med nosen i marken och började gräva hon också. Jag vet ju inte om hon förstod vad det handlade om, eller om hon bara gjorde som de andra hundarna. Men några gånger till med Tristan eller Basta ute i skogen och jag tror hon har lärt sig.

Väl hemkomna från promenaden var det en favorit i repris. Duscha, fika, umgås och lagottomysa. Sedan drog det alltför hastigt ihop sig till hemfärd. Vi stuvade in all skit i bilen och begav oss hemåt Utan omväg denna gång. (Tror jag. Om vi inte körde lite fel i Örebro, men det tror jag inte. Dock han vi inte titta på staden speciellt mycket för det hade nästan blivit mörk när vi kom in till stan.)

Väl hemma blev vi direkt påminda om den oerhörda fördelen med att bo ute på landet. Där finns det inte alls lika många idioter som skjuter raketer och smällare. Det gör det i vår by upptäckte vi så fort vi kommit hem. Som tur är blir ju inte Ia rädd för smällare, hon blir bara förbannat och tycker att det är ett jävla sätt att väsnas på det viset.

Jag vet inte om det var ett slags tecken på att vi varit utanför storstan ett dygn, om vi raskt ville tjäna in kostnaden för medlemsskapet i videobutiken eller om det helt enkelt var det roligaste vi kunde hitta på en lördagskväll, men vi hyrde i alla fall två filmer och tittade på. (Taxi och Taxi 2, de franska versionerna.) Och det tyckte inte Ia var roligt. Vi hade väl någon from förhoppning om att hon skulle vara trött efter besöket i Talby, men det var hon inte. Hon gjorde att hon kunde för att uppmärksamhet. Bl a snodde hon en sån där påsklämma som man köper på IKEA. Det brukar hon göra så fort hon får möjlighet, och så ligger hon och tuggar på den. Men inte idag. Idag var hon först tvungen att komma upp till oss på övervåningen för att visa upp att hon hade lyckats sno en. Sedan tänkte hon lägga sig och tugga på den, med jag bytte raskt till mig påsklämman mot en godis. Fan vad lättlurad Ia är (Eller om det är jag som är lättlurad. Det kanske jag ska låta vara osagt.) Nu har hon emellertid knoppat in, och det har de övriga i familjen också gjort.